Italian Early Renaissance Painter, ca.1406-1469 Filippo Lippi was born in Florence. He took his vows in 1421 in the monastery S. Maria del Carmine, where Masaccio frescoed the Brancacci Chapel in the church (1426-1427). By 1430 Lippi is mentioned in church documents as "painter." Masaccio's influence, as well as Donatello's, can be seen in Lippi's early works, such as the Tarquinia Madonna of 1437 (National Gallery, Rome) and the Annunciation (S. Lorenzo, Florence) and Barbadori Altar (Louvre, Paris), both begun in 1437/1438. However, the severity of Masaccio and Donatello was mitigated by Lippi, who was instrumental in salvaging from the Gothic past the lyrical expressiveness of a linear mode which Masaccio had all but given up for modeling in chiaroscuro. Toward the middle of the 15th century Lippi's pictures became more finely articulated and his surface design more complex. It is probable that he had a large workshop, and the hand of assistants may be observed in the important fresco decoration started in 1452 in the choir chapel of the Prato Cathedral. After delays and strong protests this commission was finally completed in 1466. The cycle, a highly important monument of Early Renaissance painting, demonstrates Lippi's increasingly more mature style, revealing him to be witty, original, and well versed in all the artistic accomplishments of his time, to which he himself contributed. Through linear perspective Lippi was able to render a convincing illusion of recession and plausible three-dimensional figures. He knew how to express emotions, and he was a keen observer of nature. Lippi painted astonishing portrait likenesses and combined figures and space with an animated surface rhythm, the best example of which can be seen in the Feast of Herod, one of the last scenes in the Prato cycle. During his stay at Prato he was the cause of a scandal (later resolved by papal indulgence): he ran off with a nun, Lucrezia Buti, who bore him two children, one of whom, Filippino Lippi (ca. 1457-1504), was also a painter. In the Prato frescoes as well as in his contemporary panel pictures, such as the Madonna with Two Angels (Uffizi Gallery, Florence), or in the exquisite tondo of the Madonna (Pitti Palace, Florence), Filippo Lippi anticipated later developments in 15th-century painting. In these pictures are to be found the sources of Sandro Botticelli, Lippi's most illustrious pupil. Lippi's innovations extended also to iconography. In his quest for realism he introduced the "bourgeoise" Madonna: the type of contemporary Florentine lady elegantly dressed in the fashion of the time with the hair on her forehead plucked to stress the height of it. He also introduced the subject of the Madonna adoring the Child in the woods (Museum of Berlin, and Uffizi, Florence).   Related Paintings of LIPPI, Fra Filippo :. | Disputation in the Synagogue (detail) sd | Disputation in the Synagogue (detail) dg | Disputation in the Synagogue (detail) sg | Adoration of the Child with Saints gfg | Madonna in the Forest f |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Maria Oakey Dewing
American Painter, 1845-1927
Abraham van Beijeren
(ca. 1620 - March 1690) was a Dutch Baroque era painter. He was little regarded in his day but is now considered one of the greatest of still-life painters. Van Beijeren (alternatively spelled "Beyeren") lived in a succession of Dutch towns. Born in The Hague, the artist also lived in Delft, Amsterdam, Alkmaar and Gouda. In 1678 he settled in Rotterdam, where he died in 1690.